Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Pengar — vet j inte, mor, att jag hade
en stor hummertina med mig för egen
räkning; och fast jag väl, som far säger, tar mig
ett glas eller två i godt lag, så är jag inte
så svirrande ändå som han ibland inbillar sig!“
utlät sig Karolus, seende skälmskt på gubben
Elias, som allaredan, med brödstycket i ena hand
och torskhufvudet i den andra, slagit sig i ro.
“Nå nå, du,“ menade far, torkande sig med
den randiga tröj-ärmen om munnen, “det är
nu inte heller sagdt, att jag talar om allt hvad
jag tänker; men om du annars har nå’n liten
förtjenst, så är det vår Herre och inte dig,
som jag tackar för det, så mycket du vet!“
Väl förnöjd med svaret, hvilket för
Karolus var på en gång smickrande och
uppmuntrande, intog denne sin plats på en gammal
skeppsbänk, uppslagen midtemot fars stol, och
nu läto bägge männerna maten sig väl
smaka....
Då gubben redan snarkade vid mors sida,
stod Karolus’ lafve ännu orörd. Sittande framför
fönstret med en liten plånbok af svart skinn
mellan händerna, räknade han förnöjd sina
plåtar och tredalersstycken och lade med ett
uttryck af stor vördnad en hel specie-riksdaler
innerst i ett rum för sig sjelf. Då allt var
sorteradt, inlåstes hela skatten i lerken på en
skinnklädd och med messingsnubbar beslagen koffert,
Karolus’ egen tillhörighet, i hvilken han,
föräldrarne ovetande, förvarade en icke obetydlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
