Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
summa penningar, genom träget arbete, flit och
sparsamhet förvärfvade.
Det var nämligen Karolus’ afsigt att en
vacker dag öfverraska far med anbudet att köpa
hälften i Frifararn, som gubben år från år
lofvat skänka honom, utan att dock skänken ännu
blifvit af. Och näst nöjet att få kalla
Blåbärs-Johanna för sin hustru visste Karolus ingenting
roligare, än att föreställa sig fars förvåning vid
sådant tal och att, då far skulle säga: “Vänta
med så’na stora ord, tills du kan lösa dem!“,
genast skynda till kofferten och visa att
ingenting vore lättare.
Nu äro vi likväl skyldige att säga det
Karolus, ehuru en verkligen renhjertad och bra
yngling, ändå på långt när icke hade så
stränga rättsprinciper som fader Elias. Väl kunde
Karolus gerna vara hjelpsam och våga både lif
och lem för en menniska i nöd, men såg han
att något var att förtjena, gaf han just icke
för godt köp; och ofta, då föräldrarne trodde
honom ligga ute på makrilldörje, var han i
stället för någon af köpmännen i grannskapet
ute på ett annat slags fiske, och genom
Karolus’ fyndighet och djerfhet rakade mången
påräknad godbit tulltjenstemännens näsor förbi.
Närmaste jaktlöjtnant var derföre icke så
obekant med Karolus’ sysselsättningar som
föräldrarne, och flere gånger hade den unge
smuglaren behöft hela sin slughet att komma
helskinnad hem från — dörjefisket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
