Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nicolines öga öfverfor långsamt den plats,
dit hennes makes önskningar trängtade. “Ack,“
suckade hon, “det är dock hårdt att på denna
vilda klippa fängsla Georg, utsatt beständigt för
hafvets och stormarnes omvexlingar!“
“Är det ej bättre att han får andas denna
friska och helsosamma luft, än förtorka i den
unkna ruin, der han en gång var innestängd?“
“I Danmark,“ hviskade Nicoline rädd, “fins
mången stilla enslig trakt, som...“
“ . . . icke är Sverge!“ svarade Letsler.
“Jag vill, jag behöfver andas svensk luft, blir
det ock endast ute på denna klippa, der en
boning, uppförd i den bredaste delen af klyftan,
kommer att lemna ett fullkomligt skydd mot
alla yttre stormar. Och på det att Georg icke
skall bli folkskygg, utan tidigt vänja sig vid det
enda yrke, hvartill jag kan bestämma honom,
nämligen sjön, dit äfven hans håg står, så skall
han ofta få vara här på Grafverna och följa
Elias och Karolus på deras resor.“
Nicoline var i detta ögonblick oförmögen
att svara. Hennes Georgs framtid, så dunkel,
så kall, så glädjefattig, låg tung på hennes
hjerta; men en strid hade varit lika fåfäng som
obetänksam: hon såg att tärningen var kastad,
att denna öfvergifna fläck för väl öfverensstämde
med hennes makes smak och önskningar att
han någonsin skulle vilja lemna den. För henne
återstod således ingenting annat, än att såsom
vanligt i det oundvikliga uppsöka den tröstrikaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
