Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han inburit den rikt försedda fisk-kassen och
redskapen, skyndade han efter Georg, som
genast, då han satt foten på land, ilade upp till
kullen, der modern satt.
Det var vackert att se huru nästan
faderligt den raske Karolus tog sig an gossen, lärde
honom fisket, lät honom ro och styra den lilla
båten och dessemellan roade honom med
berättelser af de många och underbara slag, som
fästa sig vid en stor del ställen på Sotenäs.
“Ursäkta vackert,“ sade Karolus, då han
uppnått den klippa, der Nicoline redan
mottagit sin älskling, “jag tänkte inte att herr Georg
skulle vara så flink att klättra i skrefvorna, utan
att han kunde falla och slå sig!“
“Tack, gode Karolus!“ svarade Nicoline,
vänligt nickande. “Karolus är så snäll och
vänskaplig mot Georg.“
“Ja, mamma,“ inföll gossen, “jag har
aldrig haft så roligt som här — jag vill alltid
vara med Karolus . . så mycket håller jag af
honom!“
“Det är litet som fägnar barn!“ yttrade
Karolus blygsamt . . . “Men hvad våller, om jag
törs göra mig så näsvis och och fråga, att herrn
och frun så ofta sitta just här på denna klippa?“
“Vi se på den besynnerliga breda klyftan
i skäret, och ofta har jag undrat hvarföre det
heter Johannisskäret — vet Karolus det?“
“Åh ja, nock vet jag det alltid!“ menade
Karolus. “Det är en sägen om skäret, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
