Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Tidsiftet. Flyktingarne på ”Frifararn” - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag hörde af gamla farmor, på den tiden hon
lefde.“
“Berätta oss den, om Karolus har tid!“
bad Nicoline med en uppmuntrande blick, under
det Georg, i trots af Karolus’ krusande, drog
honom ned på hällen bredvid sig, glädtigt
utropande: “Visste jag inte att du kunde många
fler sagor, snälle Karolus!“
“Så låt gå då — skälm den, som talar
med bättre tunga än en fått!“ Sedan Karolus
efter denna lilla harang några gånger gnidit sig
i pannan, började han sin berättelse sålunda:
“I den tiden som näse-kongarna lefde och
regnerade här på kusten och höllo sina slag
och kämpalekar, som än i dag stå uthuggna i
bergen här med både hästar och folk och skepp,
som de kalla drakar, och dertill med höllo sina
förfasligt stora gästabud (för de skulle varit lika
begifna på mjöd som svärd), då bodde det en
man, som var hållen för en styfgod kämpe, här
på Grafverna. Och den mannen hade en
dotter. Om henne hette det att hon aldrig haft
sin like i fagerhet, men att hon också var så
manhaftiger, att hon kunde föra både svärd och
båge och styra båt och segel så godt som
någon sven; och derför var hon också alltid med
far sin i alla slags härnader, men förklädd till
karl, så att ingen måtte se och fatta behag till
hennes däjlighet.
Men huru hon nu aktade sig, så hade
kongens son fått ögonen på henne en morgon, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
