Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handen snuddade förbi sprundet på ena ankarn.
Hvad tror ni då inträffade? Jo, att handen
blef våt. Jag förde den till näsan, för att
bedömma hvad slags konjak det var, kände ingen
lukt, fattade misstankar, öppnade sprundet och
kommer under fund med att alla fyra ankarne
äro fyllda med vatten — med vatten, gossar,
i stället för konjak!“
Vid denna underrättelse utstötte de bägge
jaktkarlarne en hel rad af äkta bohuslänska
svordomar och skällsord, hvilka visserligen för
deras karakteristiska sammanhang med kusten
och skärgårdsbons lynne kunde förtjena att
anföras, men dem vi dock pligtskyldigast låta
stanna vid blotta aningen.
“Nåväl, gossar, har ni hört hvad dansken
sa’ då han skulle hänga: ’Bi kuns lidt!’sa’ han.
Skrattar bäst, som skrattar sist. Konjaken
måtte de i en handvändning ha fört upp till
landstrykarn, ty så sant jag lefver, vet jag att
Karolus hade konjak med sig från Helsingör
och en hop bomullstyg och shalar och sådant
mer, äfven för patron Holmers räkning. Jag
vet också hvar han med vederbörandes
samtycke lossat de varorna: det är icke i mitt
distrikt, men konjaken skulle till Holmers sjöbod,
och det är ju snyggt att, när man följt den
så långt i spåren, bli i sista vändningen lurad
af en tuppkyckling!“
“Om jag får spörja — hvad ärnar
löjtnanten sig till nu?“ frågade Österberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
