Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böjde sig ned och grep tag i fånglinan, hvilken
dock, till hans outsägliga raseri, i samma
ögonblick kapades af Stånge-Jan.
Bryggan var för hög att derifrån kunde
vågas ett hopp ned på Frifararn. Men med
den djerfva beslutsamhet, som utmärkte Petter
Gran, fattade han ett stadigare tag i den
af-skurna tågstumpen och halade sig ned, för att
om möjligt hinna till däcket eller åtminstone få
fotfäste i tacklaget. Det sednare lyckades också,
men oaktadt han höll fast med benen i maststaget,
tills han befann sig i nästan horisontel ställning,
kände han dock att båten tum för tum gled
ifrån honom och att han antingen måste gifva
vika med benen och bli hängande vid bryggan
eller ock släppa tåget och falla hufvudstupa i
sjön: något tredje gafs icke, emedan Karolus
och Stånge-Jan redan fattat årorna och
löjtnanten, som naturligtvis icke förmådde fasthålla
båten, ej heller kunde svänga sig öfver till den.
Nu skummade Petter Gran af vrede. Och
då slutligen fotfästet halkade undan och den
långa kroppen ganska omildt dängde ned långs
bjelken, kände hans raseri inga gränser, helst
den flinthårde mannen, och det just i ett
sådant ögonblick, nödgades förödmjuka sig inför
den, öfver hvilken han nyss varit så säker att
med hån få triumfera.
‘•Karolus,“ ropade han, “du känner mig:
om du icke vill åtlyda min i kongl. maj:ts och
kronans namn gifva befallning, så hjelp mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
