Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtminstone upp på bryggan igen! Du kan ju
sjelf se att det är mig omöjligt klättra dit, då
jag icke har något fotfäste.“
“Åh, strunt,“ svarade den obeveklige
Karolus, under det han tog godt spänntag, för
att gifva årorna så mycket bättre kraft,
“löjtnanten simmar som en utter, det vet jag — han
behöfver baraste släppa sig och simma i land.“
“Men jag tar lif och helsa af mig, din
satan!“ pustade löjtnanten, medan han gjorde en
förtviflad, men fruktlös ansträngning att klättra
upp.
“Det vore fasligt sorgesamt det!“ yttrade
Karolus med en likgiltighet, som mer än sjelfva
orden retade Petter Gran. “Men om herr
löjtnanten inte vill bada, så står det ju honom
fritt att hänga qvar efter befogenhet, som
lagman säger; och till att fördrifva tiden, kan ju
herr löjtnanten fundera på anteckningarne i
jurnalen. God natt mellertid, min gode herr löjtnant,
och tack för godt sällskap både här och på
Johannisskäret!“
Hade löjtnanten vid dessa yttranden varit
om bord på Frifararn, torde det blifvit tvifvel
underkastadt om Karolus någonsin mer sett
någon soluppgång. “Jag råkar dig väl, din bof!“
skrek han nu. “Och tro du mig: jag skall så
garfva huden på dig, att ditt sterbhus skall
kunna sätta upp den bland säkra tillgångar!“
Men alla dessa hotelser förklingade i
luften. De hördes dock af Georg, som repat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
