Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erhållit af jaktlöjtnantens starka hand, ansåg
han för sannolikare, att patron Holmer kunde
ligga afdånad. Naturligtvis behöll han likväl
denna förmodan för sig sjelf och bad endast
att få följa Fanny upp.
Men Fanny ville ej höra talas om detta.
“Vi gå åt sjöboden!“ sade hon.
“Nej, icke du, Fanny lilla! Det passar
mycket bättre att jag går ensam. Jag skall blott
skaffa mig en lykta!“
“Men då förskräcka vi mamma,“ förklarade
Fanny, “det vill jag icke, Georg! Jag ber dig,
tag mig med dig — låt mig hålla dig i hand!
Då vi komma in i boden, öppna vi dörrarna,
så se vi nog, och se’n kunna vi ju ropa och
känna oss före.“
Georg kunde ej emotstå den vänliga och
smekande rösten: darrande inträdde hon vid
hans hand i sjöboden.
“Hu, hvad här är mörkt och tyst — men
jag törs nog ropa . . . Pappa, pappa!“ Hennes
röst förklingade dock utan svar. Hon
blundade, hon ryste och kröp så tätt, så tätt intill
sin unge beskyddare. Men snart besegrade hon
den känsla, som ville påtvinga sig henne, gick
ett par steg framom Georg och började känna
sig omkring.
“Bara icke pappa är död!“ hviskade hon
i en ton, som förrådde höjden af hennes ångest.
“Nej nej, bevars, det kan ingen olycka ha
händt!“ tröstade Georg. “Men du måste upp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
