Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fanny lilla, och jag får väcka bokhållarn!“ Han
fattade hennes hand.
“Släpp mig, släpp mig, Georg, jag vill icke
härifrån — jag vill ha reda på pappa! Nilsson
är ej hemma: han reste bort i går, och mamma
har sagt att vi ej få väcka någon.“ Och nu
började Fanny på nytt ropa. “Pappa, pappa,
svara!“
Men då tog Georg, som fann att inga
böner hjelpte, med mildt våld den stackars Fanny
om lifvet och bar henne, trots hvad hon
stretade emot, upp till modern, för hvilken han
med några ord, så godt han kunde, förklarade
hvad som händt.
Det var Georgs mening — och fru Holmer,
som nu visade den största sinnesnärvaro, biföll
den äfven — att husets drängar skulle
uppväckas och sättas i rörelse, ty, vare sig genom
våda eller annans åtgärd, det kunde ju icke
vara omöjligt att patronen kommit öfver bryggan.
Georg sade likväl lika litet detta som att han
träffat jaktlöjtnanten ensam i sjöboden, och det
så ensam att hvarken jakten eller jaktkarlarne
funnos i närheten. Hvad deremot Georg lät
fru Holmer sjelf ana, var den händelsen att
patronen kunde ha fallit och stött sig, hvilken
häntydning hon så öfversatte, att hennes man
kunde ha råkat i något handgemäng, som
beröfvat honom mål och sans.
Efter en stunds förlopp korsades folk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
