Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyktor i alla riktningar kring gården, bryggan,
sjöboden och vinden derofvan.
Georg anförde det sökande tåget. Men just
då han som ifrigast var sysselsatt med att rifva
upp och ned på en stor skräphög af segelduk
och bastmattor, hördes hastiga årtag utanför
bryggan, och straxt derefter visade sig patron
Holmer sjelf, väl med ett något blekt och
förstäldt utseende, men dock fullkomligt oskadd.
“Hvad är här å färde, godt folk — hvarför
ären j alla i rörelse?“ var hans första fråga.
“Om förlåtelse, herr patron, det är jag som
är man för det här upproret!“ ropade Georg.
“Då jag och Kar . . .“
Köpmannen gaf Georg en hastig vink att
tiga, hvarefter han lugnt yttrade: “Gå genast
och lägg er, go’ vänner, allihop, och bry er ej
om att springa april en annan gång! Jag hade
ett ärende bortåt Gråskär i qväll, men blef
uppehållen af stormen, så att jag icke förr kunnat
ge mig hem . . . Har du något att snacka med
mig om, min pilt“ — dessa ord riktades till
Georg — “så kom upp med mig i bodkammarn!“
Men ehuru brinnande af otålighet att få
veta Karolus’ och konjaksfatens öde, måste
patron Holmer styra sin oro, tills han varit inne
och lugnat sin hustru och sin dotter.
“Pappa,“ skrek Fanny, gladt klängande sig
om faderns hals, “du kan aldrig veta hvad jag
utstått i natt — men bara du får tid, skall jag
tala om alltsammans.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
