Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt, utan henne fans för honom intet. Och
det var denna på säkra grunder byggda
öfvertygelse som förorsakade att Nicoline ryste för
det ögonblick, då ändtligen hans ögon skulle
öppnas för den sorg, som väntade honom. Sjelf
förmådde hon icke börja något samtal i ett så
qvalfullt ämne.
Georg deremot förberedde hon. Hon
hoppades och bemödade sig att så stärka och rikta
hans själskrafter, att de ej skulle svika honom
i bekymrens och farans stunder. I ögonblick
då de voro ensamma, målade hon lasternas
förvillelser, deras afskräckande följder, med
färger så starka och ord så glödande, att Georg
i stum förvåning såg huru hans stilla och veka
moder under hans ögon förvandlades till en
kraftig och stark ande, som med djup
tillförsigt upplyste, varnade och ledde honom.
Dessa så hemlighetsfulla och allvarliga
samtal dogo aldrig i Georgs minne, men först långt
efteråt, sedan hon, som lifvat och underhållit
dem, endast i hans fantasi omsväfvade honom
som en varnande engel, först då stodo de fullt
tydliga för hans själ: då fattade han klart
hennes dunkla meningar, hennes böner, hennes oro,
hennes afsigtsfulla sträfvande att genom
aftäckandet af mången frestelse härda och på
förhand luttra honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
