Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon lutade sin kind emot Georgs hufvud och
kysste hans panna.
“Du skall således dö?“ snyftade
ynglingen . . “dö, innan jag fick flytta dig från denna
fattiga klippa, innan du fick se om jag blef
karl! Men då vill jag ej mera arbeta, ej mera
lefva: det var för dig, mamma som jag ville
sträfva här i lifvet — då du dör, så vill också
jag dö!“
“För guds skull, min Georg, var ej så
häftig— du skrämmer mig! Du kommer mig att
tro, att allt hvad jag denna vinter talat, varit
förgäfves. Du vill då ej motarbeta häftigheten
i ditt lynne, det lidelsefulla och oregerliga i
dina känslor?“
“Och du förkylde dig den natten, då jag
i vildt öfverdåd glömde alla dina böner, då
jag härinne smög mig omkring på tå, för det
du icke skulle vakna och se hur olydig jag var,
och ändå, ändå kunde jag ha roligt der borta,
medan du tog döden på dig här hemma!“
“Nej, det skedde icke då, mitt älskade
barn, inbilla dig ej något sådant: plåga dig ej
mer än du behöfver — stackars min Georg, du
får nog sorg ändå! Långt, långt förut, medan
vi bodde i Norge, ja, långt dessförinnan (du
mins det ej), då vi framsläpade våra dagar i
det gamla nästet, der jag saknade både luft och
rörelse och aldrig såg Guds blåa himmel, utom
när jag kunde stjäla mig en blick genom
gluggarna — då, min Georg, brast mitt hjerta, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
