Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast genom Guds underfulla nåd har jag sedan
fått så länge förblifva hos er . . . Men ts . . .
jag tycker mig höra din fars steg!”
“Nej, det var inga steg!“ återtog Georg.
“Således, redan då började du att dö? Jag
är väl ännu för ung att fråga, men jag är ändå
icke så ung till förståndet . . och skall väl du,
älskade mamma, ha hjerta att gå ifrån mig, utan
att jag får veta och begråta allt hvad du lidit?
Jag vet, fastän jag aldrig sagt det förrän nu,
att det varit mycket, mycket, och jag vill önska,
det vill jag“ — här flammade en mörk rodnad
öfver Georgs kind, och tårarne hängde klara i
de långa mörka ögonhåren — “att ej dina tårar,
mamma, brände på någons hjerta!“
“Jag har aldrig, min Georg (detta säger
jag allvarligt, och du vet att jag icke vore i
stånd att yttra en osanning), jag har aldrig
gråtit ångrens tårar! Men, mitt barn, jag har
ej heller haft del af den hemlighet, som
förtärt din fars lif: aldrig har han låtit mig ana
den, och så många gånger jag än klagat öfver
den nödvändighet, som bundit hans tunga (jag
tror ej att det varit brist på förtroende),
tackar jag nu Gud för det. Ty min okunnighet
derom besparar mig den smärta, jag skulle
erfarit, om jag nödgats afslå en bön af dig.“
Georg svarade ej med annat än heta tårar
och kyssar på moderns hand.
Nicoline återtog: “Det har varit orätt af
mig, barnsligt och oförståndigt, att plåga pappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
