Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med böner, som han ej kunnat uppfylla. Hvad
behöfde väl jag, som älskade honom, veta mer
än att han var olycklig och behöfde min kärlek!“
“Var då pappa sådan, redan då du gifte
dig med honom, mamma?“
“Mycket värre var han, när händelsen eller
jag må hellre säga Guds försyn förde oss
tillsammans. Jag stod fattig, ensam och hjelplös
i verlden. Med stark makt drogs jag till den
dystre, slutne mannen, hvilken tycktes lida så
mycket, och mitt hjerta erfor den största sällhet
vid hoppet att få trösta honom och att, så vidt
jag förmådde, försona honom med sig sjelf.“
“Och ditt eget lif blef alltid sorgligt — eller
hade du någonsin glädje, mamma?“
“Kan du fråga så, min Georg! Jag hade
ju min kärlek och det saliga medvetandet af
att utgöra min makes enda sällhet: jag var det
band, som återknöt honom vid lifvet, och sedan
gaf mig himlen den högsta lycka, då den skänkte
mig dig, mitt barn!“
“Ack, mamma“, sade Georg med en bitter
suck, “om du visste huru tungt det nu plågar
mig, att jag ofta gjort dig bekymmer i stället
för glädje!“
“Men aldrig af uppsåt — dertill älskade du
mig alltför högt, och hvad du som gosse, af
barnsligt öfvermod och förvägenhet, felat, det
skall du som yngling och man gälda genom ett
strängare band på din vilja och dina känslor.
Du har uppvuxit fri, men det mognande förståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
