Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och minnet af mig skola hjelpa dig att
tygla det brusande blodet.“
“Ja,“ inföll Georg häftigt och lutade
hufvudet intill moderns bröst, “minnet af dig,
mamma, skall hålla mig tillbaka, om jag än
stode på vägen att begå ett riktigt brott! Ofta
far ett vildt sinne genom mig, men låt det
komma — jag har lofvat dig att råda öfver det.
Och det skall jag, ty om Gud tager dig bort,
så tror jag att du i stället får sväfva omkring
mig osynlig och se och förnimma allt hvad jag
gör, ja, kanske allt hvad jag tänker . . eller hvad
tror du, mamma?“
“Om vi vågade antaga att denna sköna
förmåga vore oss gifven, då . . . Men, min Georg,
du får icke hängifva dig åt så farliga
betraktelser, de äro icke nyttiga: de förvilla sinnena
och sätta vår fantasi i för stor verksamhet.
Tänk dig hellre att, genom de svaga råd och
lärdomar, jag under min lefnad gifvit dig, genom
kraften af din egen orubbliga vilja och
framförallt genom en fast förtröstan till Gud, det skall
blifva dig möjligt att fortgå på det rättas väg
och att aldrig tanklöst eller af svaghet
öfverlemna dig åt passionens förvillelser och
hänförelser!“
Efter samtal sådana som detta kom öfver
Nicoline alltid en mattighet, som för mycket
smärtade Georg att han skulle vågat ofta
förnya dem.
Nu sörjde och gret äfven han i tysthet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
