Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ehuru det hitintills mellan honom och
fadern icke varit något förtroligare förhållande,
drogs Georg nu ofta till denne, då han såg
honom i stum förtviflan, stark i sitt qval, sluta
hvarje utbrott inom sig och endast i blicken
förråda den smärta, som aldrig lemnade honom.
Då Letsler märkte att Georg sjelfmant,
drifven af inre längtan, nalkades och ofta såg
på honom, liksom han velat säga: “Lider ej jag
lika mycket som du — låt våra hjertan ligga
öppna för hvarandra!“, då flög ett ljusskimmer
öfver hans ansigte: han kunde utsträcka sin
hand emot sonen och gifva honom rum bredvid
sig på klippblocket. Men öppnade Georg
läpparne, för att göra en början med detta
förtroende, fattades han mäktigt af fruktan att höra
ett ljud, en fråga, som fordrade svar, ty detta
svar skulle ju ovilkorligt aftäcka den sanning,
hvilken, ehuru fullkomligt klar för hans själ,
likväl hittills aldrig blifvit bekräftad af ordens
vigt.
Smärtan i det unga bröstet längtar att
utgjuta sig, trånar efter den sällhet, som ligger i
sjelfva meddelandet. Den smärta åter, som sätter
törnekronan på ett långt lifs strider och
lidanden, drager sig helst inom det trånga rum, dit
ingen främmande blick når, och ryser vid blotta
föreställningen om en stund, då de qval, hvilka
hittills varit egna, skola öfvergå till andra och
ej mer blifva någon hemlighet.
Ur stånd att fatta en sådan känsla, drog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
