Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig nu Georg i sin tur tillbaka, och dessa
ögonblick, så egnade att föra faderns och sonens
hjertan närmare tillsammans, gingo förbi utan
frukt. Nicoline, som med ljuf fröjd gifvit akt
på Georgs försök, blickade stundom med stilla
förebråelse på sin make. Han förstod henne,
men förmådde ej handla annorlunda . . . . .
Då vattnet gick öppet och Frifararn åter
rustade sig att plöja den salta vågen, undrade
Karolus mycket öfver att se Georg så likgiltig,
så utan deltagande; men han undrade än mer,
då Georg bestämdt förklarade sitt beslut att
icke denna vår, kanske icke under hela denna
sommar lemna Johannisskäret.
“Hvad i guds namn skall du då ta dig
till?“ frågade Karolus, som just med längtan
afbidat denna tid, då han trott att Georgs tysta
sorg skulle vinna en helsosam förströelse i de
sysselsättningar, han så högt älskade.
“Jag skall . . . gud vet hvad!“ svarade
Georg med en qväfd suck. “Men det vet jag
att jag icke vill göra mamma något enda
bekymmer under denna vår: hon skall ej mer
gråta af oro och blicka med längtan efter den,
som hon så mycket tänker på . . . jag blir
hemma, Karolus!”
Och huru belönande var ej det uttryck,
som Georg läste i sin ömma mors ansigte, då
han sade henne att Frifararn denna gång finge
resa utan honom.
“Blott du ej kommer att för mycket längta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
