Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den arme enslingen, hvars enda sol uppstigit
ur din blick, hvars enda fröjd legat på dina
läppar?“
“Om det varit Guds vilja, o huru gerna
skulle jag ej blifvit troget hos dig! Vi måste
dock vara tåliga, då han annorlunda beslutat.
Jag har älskat mycket, mycket, jag har varit
älskad så som få varit det: jag har känt det
högsta, det skönaste i lifvet.“
“Och det bittraste, du arma qvinna, att
ha varit bunden vid en varelse, som ständigt
blef dig en olöst gåta, som icke ens nu, då
döden breder sin frid öfver din själ, vågar
afslöja de qval, hvilka bränt hans hjerta och i
denna stund bränna det mer än någonsin! O,
Nicoline, min ömma, tillbedda maka, mitt
högsta brott var likväl, då jag drog ditt
oskuldsfulla hjerta intill mitt skuldbelastade.“
“O, min Bernhard, tala icke så! Kanhända
— fastän jag nu längesedan öfvergifvit hoppet
att få dela din långa, bittra smärta —
kanhända att, sedan du vet att jag icke frågar
dig af barnslig nyfikenhet, den sällheten vore
mig beskärd att nu efter min ringa förmåga
få trösta och hugsvala dig? Jag frågar dig än
en gång med hela det varma allvaret hos den,
som snart icke mer förmår göra någon fråga:
Vore det dig ej godt och lugnande att nedlägga
dina sorger hos mig? Skulle det ej, då jag är
borta, vara dig godt att tänka det du och jag
i allt varit ett? Allt kan jag nu höra, ty jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
