Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är stark, stark i begäret att vilja öfvertyga dig
om hur oändligt stor Guds nåd är!“
“Äfven denna tröst, du himmelska, att med
din kärlek andas en fläkt af lugn i min själ,
måste jag neka mig! Mitt hjerta trånar efter
att få öppna alla sina sår för dig, men min
kärlek håller mig tillbaka: den har miskund
med dig. Tro, min älskade, hvad jag i detta
ögonblick försäkrar dig, att jag vore helt och
hållet ovärdig den trogna ömhet, du slösat på
mig, om jag lade denna börda på dig! Nej, må
det blifva såsom det har varit: i allt skönt,
rent och godt hafva våra känslor och tankar
alltid mötts — må ej heller nu något annat
lägga sig emellan dem!“
“O, så behåll då denna hemlighet, min
Bernhard! Men låt mig göra dig ännu en fråga:
Skall denna ditt lifs plåga dö med dig, skall
ej Georg lära känna den? Tro du ock mig
hvad jag säger: han är stark och full af kraft,
han förmår hjelpa dig att bära den börda,
som var för tung för mig! Han blir den
ömmaste son och vän, då jag ej kan uppfylla min
plats.“
“Jo, Georg skall en dag veta allt, det
lofvar jag dig heligt . . Och se nu ej mer med oro
på far och son — de skola fullt förstå hvarandra,
när de fattas af en och samma sorg.“
“Och han blir din tröst?“
“Ingen skall, ingen kan trösta mig: min
sorg är för stor för tröst. Georg måste ut i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
