Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Tidskiftet. Nattliga äfventyr - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från och med denna natt gick ett djupt
saligt förtroende genom de tre, som lefde pä
den ensamma klippan.
Georg visste ej huru detta tillgått, men
han behöfde nu icke mera fly fadern: fadern
flydde icke honom . . alla tre voro ständigt
tillsammans i stilla beredelse. Och om än
Letsler någon gång försvann till de mörka hålorna
för att gömma sig undan alla blickar, kunde
han dock snart nog beherrska de starka
utbrotten och lugnare återvända till den älskade . . .
Englaren, mild och anspråkslös, blott för
vek för denna verlden, hade Nicoline sväfvat
öfver jorden, hvars smärtor väl lagt ett tungt
band på hennes lif, men dock lätt vidrört
hennes skönhet, hennes barnafromma själ.
Huru och när hon gick bort, behöfva vi
ej skildra. Stilla lyfte engeln sina vingar och
utbredde dem skyddande öfver de älskade två,
hvilka i hopplös sorg qvarlemnades på det öde
skäret i hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
