Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola sedan iå ställa sig upp för att se hur
en lögn bestraffas.“
“Skall ske!“ svarade Georg med orubbligt
lugn och gick att verkställa den gifna ordern.
Det var lycka för Frits, som öfvervarit
ransakningen, att fadern icke gifvit akt på honom,
ty ordet skyldig stod tydligen att läsa på den
bleka pannan och de darrande läpparne.
Sedan kommendörkaptenen gått in i
sängkammaren, smög sig Frits upp på däck, der
han, lutad intill Georgs öra, hviskade: “Jag törs
icke be dig om något, snälle, beskedlige Georg,
men jag är så grufligt förskräckt att pappa skall
få veta hur det är — talar du om det, ifall
daggen gör mycket, mycket ondt?“
“Var ej rädd!“ svarade Georg och fäste
en halft föraktlig, men dock med godsint
medlidande blandad blick på den veke, modlöse
gossen.
Efter en stunds förlopp kora chefen upp
på däck. ...
Omkring kanonen med det mystiska
namnet “konstapelns dotter“ stodo skeppspojkarne
i militärisk ordning uppställde. Och Georg,
som stod något framom de andra, hade en
sådan min af stolthet och sjelfkänsla som om
frågan gällt att servera kanonen till salut.
På faderns befallning var äfven Frits
närvarande, för att draga nytta af exemplet, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
