Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han förmådde knappast hålla sig uppe på de
vacklande benen, der han stod lutad mot
kanten af gångbordet just vid öppningen för
fallrepstrappan.
Sedan kommendörkaptenen ytterligare talat
några ord med Georg, men funnit honom
framhärda i halsstarrighet, uppstod några ögonblicks
tystnad, och på en vink af chefen framträdde
nu flaggskepparen Stormbom, en gammal
sjöbuss, hvilken af kärlek för sjelfva saken (de
ungas upptuktelse) vanligtvis åtog sig
batterikorpralens tjenst. Gubben hade i handen en
konstmässigt ihopflätad dagg med röd toffs i
ändan.
Sedan Georg, såsom sig vederborde, med
tillhjelp af tvänne sjösoldater blifvit applicerad
på kanonen och de ominösa orden “fem och
tjuge“ uttalats, började exekutionen. Men icke
ett ljud kom öfver ynglingens läppar: han
betraktade blott då och då lille-baronen med
blickar, som tycktes uppmana denne att låta
exemplet tjena sig till varning.
Frits, hvars goda, men svaga hjerta
pinades af den oskyldiges lidande, kanske grymmare
än om han sjelf undergått straffet, ville gång
efter annan springa fram och öfverlemna sig åt
sin far på nåd och onåd, men beständigt
återhölls han af sin oöfvervinneliga fruktan för
kroppslig smärta och af sin medfödda feghet, och
ögonblicken förgingo sålunda i onyttig
tvehågsenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
