Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna blifva, du ingen menniska finnes nära,
med hvilken man kan byta ett ord, en tanke.
Ensam . . . alltid ensam . . . natt och dag!
Det låg ett gränslöst ondt i detta
öfvermått af tid, som ej kunde dödas.
Dagligen gick han in i Nicolines
kammare, ansade kristikors-blomman och gaf fågeln dess
föda. Murgrönan hade redan trånat bort, men
fick stå qvar med sina förtorkade stänglar.
Detta var hans enda förströelse, men denna
förströelse medförde så mycken sorg, så
mycken saknad, så många minnen, att han ofta,
rysande öfver den förfärliga tomheten, flydde
ur denna helgedom till sin egen kammare.
Här kunde han hela timmarne sitta och
fördjupa sig i betraktelser öfver den
obeskrif!iga långsamhet, hvarmed hans andra lefvande
sällskap, en stor sköldpadda, hvilken Karolus
nyligen hemfört och skänkt honom, krälade på
en rymd af några tum och likväl aldrig syntes
flytta sig.
Han jemförde sin egen belägenhet med
detta märkvärdiga djurs, och fann det sednares
stå på lycksalighetens höjd i förhållande till
hans egen. “Detta djur,“ tänkte han, “eger
inga behof, följaktligen inga omsorger för att
tillfredsställa dem. Hon lefver hela månader af
nagra droppar vatten, några säfblad, hon
lefver i sitt skal, hon känner ej pinan af att
framsläpa sin varelse, ty skalet skyddar henne
för luft, för sol. Tänker hon, så grena åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
