Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fick icke, det kunde likväl icke vara
annorlunda: sonen stundade till verlden, fadern
ifrån. Stum böjde Letsler sitt hufvud och
suckade ånyo, då han betraktade den i sin
lyckliga slöhet krälande sköldpaddan.
En dag, då en mer än vanligt tryckande
nedslagenhet låg öfver hans sinne, öppnade han
det hemliga skåpet och inträdde i den numera
obegagnade smuglarehålan. Han stannade
framför den plats, som han anvisat Georg, och
borttog efter något betänkande den förut
om-nämda stenen.
En lätt darrning genomflög hans kropp,
och med ögon, som lågade af en underfull glöd,
blickade han in i remnan, men drog sig åter
tillbaka, hvarmed han fortfor tills han,
öfver-väldigad af någon starkare känsla, hastigt ryckte
till sig pappersbundten.
Nu antog hans utseende ett uttryck, som
häntydde på en ny strid: han tycktes hafva
någon afsigt, någon idé, den han bemödade
sig att för sig sjelf bortblanda. Med
tillkonst-ladt lugn lade han pappersbundten tillbaka och
började blicka på alla möjliga föremål med en
ihärdighet, liksom han velat anropa dem att
fästa hans tankar.
Men de döda tingen förstodo honom icke.
Med ett slags triumferande hån, liksom
något vidare icke varit att göra, stack han åter
handen ned i remnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
