Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver tvänue år hade förflutit, sedan han
här nedlagt dessa papper.
Ett mäktigt behof att återse och genomgå
dem hade nu fattat honom, ehuru han ryste
för deras blotta vidrörande och dunkelt erfor
ett häftigt begär att förstöra dem, dessa
minnen, som för hans son skulle aftäcka äfven
den af hans hemligheter, hvilkeu — ännu af
ingen menniska känd — bort lika okänd följa
honom i grafven.
Med en hastig rörelse fattade han för
andra gången paketet och bar det nu in i
kammaren.
Sedan Letsler satt sig vid bordet och
upplöst bundten, föllo först några äldre papper ut
derifrån. Dessa sköt han genast åt sidan och
uppslog första bladet i det häfte, som han
sjelf, någon tid efter Nicolines död, begynt och
fullbordat och hvilket bar denna öfverskrift:
“Bernhard Letslers bikt, tillegnad hans son.“
På dessa rader stirrade han länge och
eftertänksamt.
“Om,“ halfmumlade han, “jag skulle
uppbränna allt det här, hvem skulle då förtälja
för honom dessa gamla sagor om sorg och
vanära, utan hvilkas kunskap han kunde lefva
lika lycklig, ja, troligen lyckligare! Om Georgs
öga aldrig kommer att hvila på dessa papper,
skall ej heller hans barnsliga aktning och
kärlek rubbas . . . Men“ — han suckade djupt —
“har jag ej lofvat det åt henne, som så gcrna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
