Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
robsdörren: “Sanna mina ord, att gumman inte
tål sig längre än till qvällen — du får nog
fram med hemligheten!
“Jag är rädd som en skolpojke!“ sade
Georg, i det han öppnade skrubben och lockade
fram en liten hund, som han der haft gömd
under hela fem dagarna.
Georg hade med farbror Stormboms
till-hjelp snattat mat till denne nye innevånare,
hvilken han ej kunnat undgå att ge husrum,
i trots af fru Rebeckas bestämdt uttalade
af-sky för hundar. Hon hade aldrig, sedan hon
blifvit gift, haft någon hund i huset och tänkte
ej heller ha någon hädanefter.
“Ja, det blir aldrig väl, du!“ menade
gubben, som det oaktadt icke kunde låta bli att
smeka det vackra djuret, i hvilket Georg för
sin del var alldeles betagen.
Hunden var en present, skickad från Fanny
med en af patron Holmers båtar. Och på
samma gång hade Georg äfven fått fröjda sig åt
ett bref.
“Farbror måste be för mig!“
“Nej, tack skall du ha! Jag har sjelf
älskat hundar i all min dar och har mer än en
gång velat ha mig en sådan — men jag
älskade husfriden mer. Rebecka är, såsom du
ser, en förträfflig qvinna, men hon vill också
ha sin respekt.“
“Käre farbror, jag kunde ju icke kasta ut
den lille hunden, som en så god vän skickat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
