Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gång under sitt vistande hos en
bekant på landet hade han råkat i farten att
beskrifva sina förträffliga rakknifvar, hvilkas
äkthet afspeglade sig i det super-fina
silfver-stålet. Naturligtvis betviflade . ingen grunden
för dessa loford, ty att en så magnifik herre
måste ha utsökta rakknifvar, föll af sig sjelft.
Men nu ville händelsen, att baron
Hennings gode värd, som fann sina knifvar vara
fördömdt slöa, helsade på honom i hans rum
för att få låna en af de beprisade.
Om icke Henning vid denna oförberedda
begäran hastigt vänd t sig mot kakelugnen, skulle
hans vän fått se en skarlakanssky uppstiga på
hans ansigte. Men han fattade sig genast.
“Jag är ledsen, min bäste bror, att jag
tillfälligtvis icke har mer än tvänne knifvar
med mig, och dem lemnade jag just i går qvar
i staden för att slipas.“
“Har du icke någon hemma?“
“Jo, en, som gerna står till din tjenst.
Den har visst icke utseendet för sig, men är
•> likväl en märkvärdig raritet!“
Vännen blef nyfiken att se den
märkvärdiga rariteten, men då han bekom den i
handen, rönte han ungefär samma intryck som en
person, hvilken går bort att skärskåda en ung
vacker häst, men i stället blir visad en
gammal skinntorkad skjutskamp.
”Hvad fan — kallar du den här en
sällsynthet?“ Och skrattande besåg den gode vännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
