Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tornet att rusta med! Fins der icke rum nog
utan att behöfva anlita botten, der ännu
ingen velat ha boningsrum invid
spannmålsbo-darne och brän vinsmagasinet?“
Utan att säga ett ord vidare, gick Elvira
mot dörren. På hennes vackra panna stod ett
moln, som gubben icke kunde uthärda att hafva
framkallat, så mycket mindre som han väl
visste, att det icke skulle dugat för någon
annan att ha visat en sådan motsträfvighet för
frökens kraftiga vilja.
“Fröken Elvira lilla, om gamle Ignelius
särskilt ber för de kamrarne, om han säger
att han hellre ville lemna sitt eget rum, sin
egen säng — skulle icke fröken då förlåta
hans motighet ?“
Nu flög åter ett mildt drag öfver Elviras
anlete. “Sagan säger väl att den, som i oträngdt
mål besöker dem, skall döden dö?“ Hon 6åg
skälmskt på gubben.
“Sagan säger ingenting, men det kan ändå
vara onödigt att besöka dem i oträngda mål!“
“Nåväl,“ återtog Elvira, “vi skola verkställa
min idé på annat sätt, men märk väl, min
gode herr Ignelius, blott på ett enda vilkor:
att jag i alla fall får se kamrarne och erhåller
fullt besked om dem.“
“Sannerligen, nådig fröken, hvarken det
ena eller andra!“ svarade Ignelius beslutsamt.
“Så får det väl vara då!“
Men den, hvilken så väl som Ignelius kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
