Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elvira, skulle begripit att just i denna
efter-gifvenhet låg det starkaste beviset att hennes
föresats måste genomdrifvas. Emellertid nickade
hon åt gubben och försvann.
Från kontoret återvände Elvira till den
flygel, hvilken beboddes af hennes far och henne
sjelf jemte tvänne nära slägtingar: en ung,
fattig fröken, Elviras sällskap, och en gammal,
likaledes fattig enkefriherrinna, hvilken redan
före kommendörkaptenens giftermål varit
värdinna på Helgenäs, en befattning, som hon,
efter den tidiga upplösningen af hans
äktenskap, återtagit jemte öfverinseendet öfver
Elviras uppfostran.
Men om friherrinnan redan vid den tiden icke
var synnerligen lämplig att med all den
uppmärksamhet, som fordrades, sköta sitt
ansvarsfulla kall, så var det henne nu än svårare;
och “nådig tant“, såsom hon allmänt
benäm-des af de förnämare i orten, satt nu, vid de
sjuttifyra åren fängslad af ålderdomskrämpor,
qvar i rullstolen och visste aldrig mer om
Elviras företag än hvad denna sjelf berättade
eller hvad friherrinnan kunde se, då hon på
högtidsdagar, för att göra les honneurs, rullades
ut i salongen.
Det var till nådig tants rum som Elvira
nu ställde sina steg.
“Du har icke varit här, mitt barn, sedan
i morse!“ sade friherrinnan, som icke tycktes
belåten, om man ej flere gånger om dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
