Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
två i stället för en: kanske någon eremit med
isgrått skägg?“
Beslutsamt och med fördubblad styrka vred
hon nu om nyckeln, uppsköt dörren och trädde
öfver tröskeln.
Det var en lång, förvånad blick som Elvira
härvid kastade omkring sig.
Dessa tornkamrar, som hon föreställt sig
så romantiskt förfallna som möjligt, med
nedrasad rappning, stengolf grönskade af mögel
och väggar svartnade af ålder, dessa kamrar
voro tvärtom inredda med en beqvämlighet
och yppighet i smak, som till högsta grad
stegrade Elviras undran.
Men detta intryck lemnade genast rum
för ett nytt, då hon, vid en blick in i andra
kammaren, fann gubben Ignelius i ett tillstånd,
som vittnade att han nyss vaknat ur någon
dvala.
“Ack, min gamle, käre vän!“ klagade
Elvira och böjde sig ned öfver gubben. ’Säkert5,
tänkte hon, ’har han blifvit skrämd af min
uppenbarelse i fönstret!’ Och ifrigt började
hon gnida hans pulsar och tinningar.
Ignelius reste sig stirrande upp.
“Förlåt, förlåt, min bäste herr Ignelius!“
bad hon med öm och outsägligt öfvertalande
röst. “Det var jag som stod vid fönstret.“
“Fröken?“ stammade gubben. “Det var
ju hennes hvita slöja!“
“Jag vet icke om hvilken herr Ignelius nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
