Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talar, men säkert är att Ignelius icke såg nagon
annan hvit slöja än min, som föll ned framför
hatten, då jag lutade mig fram. Jag kom för
att se genom gluggen, då jag ej fick se genom
dörren. Jag hade rott omkring och krånglat
mig uppför stenröset.“
“Min gud, fröken Elvira, hur kan man vara
så förveten! Dessa stackars gamla kamrar“
(gubben drog en djup och smärtsam suck) “äro
för mig detsamma som fränder och vänner...
och jag skulle icke få ha dem för mig sjelf!“
“Bäste, käraste herr Ignelius, säg icke så,
då får herr Ignelius snart se mig gråta...
Hvad jag är ledsen, att jag aldrig kan lägga
band på mina infall!“
“Ja, fröken må väl säga det! Detta infall
hade så när kostat mig lifvet. I detsamma jag
såg hufvudet med den hvita slöjan, tyckte jag
mig återse en person, hvars minne i det
ögonblicket lifligt sysselsatte mig. Jag blef så häpen
att jag slog hufvudet mot jernhaken. Och jag
har väl legat afdånad, kan jag tro?“
“Ack, jag anade just detta, då herr
Ignelius icke kom till bordet.“
“Hvad.. hvad, ha de letat efter mig? Är
det flera derute?“
Elvira lugnade honom med den försäkran
att hans frånvaro icke väckt uppmärksamhet
hos någon annan än henne.
“Så låt oss skynda oss härifrån då!<( upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
