Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyr skall bli bekant! I morgon resa vi
dessutom till Göteborg, och då glömmer jag snart
alltsammans.“
“Till Göteborg — har kommendörkapten
haft bref nu på afton?“ frågade han med en
viss häftighet.
“Ja, från unge Letsler.“
“Ja, jag vet!“ inföll gubben nickande, och
ett uttryck, för Elvira omöjligt att förklara,
bredde sig öfver hans anlete. “Säkert,“
till-lade han, “är det en vacker och förträfflig ung
man, och fröken kunde väl ge honom ett
vänligt ord!“
“Herr Ignelius. .“ Elvira betraktade skarpt
den gamle förvaltarens ansigte. Men han
skyndade att vända sig bort, i det han bad fröken
vara god och gå förut.
“Så gör jag det då!“
När skymten af frökens klädning fladdrat
förbi riddarbilderna, knäppte Ignelius med
andäktig ömhet sina händer tillsammans. “O,
om det finge bli efter mina många, varma
böner!“ suckade han. “Georg och Elvira
förenade ... De här orostiftarne (himlens nådige
herre förlåt, om jag talar i synd!“ tilläde han
ödmjukt, då han satte foten på första
trappstenen), “de här orostiftarne skulle då sänkas
i hafsens djup som minnessångarn befallde, ty
så länge de ligga qvar, skall den olycksaliga
anden icke upphöra att drifva sitt spel på
Hel-genäs.“.....................................
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
