Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krångla sig uppför himlastegen så god t lian
kan, ty, uppriktigt sagdt, jag ärnar icke ge
honom handen hvarken för färden dii eller för
färden genom lifvet!“
“Allvarsamt, Elvira?“
“Allvarsamt, Vendela!“
“Och jag som trott... som tänkt... jag har
icke kunnat föreställa mig annat än ..
“...än att alla borde vara förryckta i
baron Hennings förtjusande mustascher, västar
och fasoner?“
Vid dessa ord, lättsinnigt yttrade af
Elvira, gick en blekhet öfver Vendelas fina kind.
“Elvira,“ sade hon, mildt förebrående, “jag
undrar om du tänker mycket på hvad du säger?“
“Gud vet — det föll sig nu så bara. ..
Förlåt, förlåt! Alltid är jag en smula elak.
Men vet du hvad, Vendela? Kanske var det
också för att. . lika mycket.. . Jag“ (här
blixtrade hennes ögon) “ville hellre dö än kasta
bort min känsla på en man, som...“
“Tyst, för himlens skull!“ bad Vendela,
läggande sin hand på vännens läppar. “Du är
faslig, Elvira — jag kan ej längre höra dig!“
“Gör det likväl! Ty, tro mig, Vendela, det
är bättre att blifva förtrolig med sin svaghet
än att skygga tillbaka för den ... Han, som du
tänker på, tänker icke på dig nu — hör du det
och var stark! Känslan af eget värde ger
qvin-nan mod. Du bör känna ditt, och äfven han
skall en gång, då förblindelsen faller från hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
