Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afhörde sedan med samma vänliga deltagande
som förut fortsättningen af berättelserna om
hans resa med den engelske hvalfiskfångaren.
Det kan knappt behöfva anmärkas, att gubben
Stormbom hade alltför mycken naturlig takt
att dervid inblanda några af det slaget, som
den han berättat för Georg..........
Efter måltidens slut,* sedan såväl gamle
Stormbom som kapten Broscher aflägnat sig,
den sednare med tillkännagifvande att den
ut-lofvade balen skulle ega rum, så snart han
hunnit lossa sin last, stannade Georg på
värdens anmodan qvar för att dricka té med
familjen.
I afvaktan på detta gick
kommendörkaptenen att taga sig en liten middagslur, så att
de fyra unga lemnades på egen hand.
Vendela, som så ofta kände sig
öfverflö-dig, tog sitt arbete och satte sig vid ett
fönster, under det Elvira med vanligt sjelfsvåld
makade sig in i soffhörnet. Dessa beqväma
ställningar, som ej ens sjelfvaste fröken Elvira
vågade antaga i tant Rezias närvaro, emedan
gumman sjelf alltid satt rak som ett ljus, voro
henne så mycket mer dyrbara som de
egentligen utgjorde kontraband, ty äfven
kommendörkaptenen fann stundom för godt att säga:
“Kära Elvira, om tant Rezia såge dig sitta
så!“ eller: “Om din salig mor sett dig vara
fallen för detta beqväma sjelfsvåld, hon, som
alltid förde sig med sådan värdighet!“ Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
