Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du var hvarken tant Rezia eller pappa till
hands. Derföre tog Elvira sin skada igen och
öppnade också samtalet med den inledningen,
att värdshus ändå voro ofantligt tråkiga: der
fans ju icke ens en stackars pall.
Hade baron Henning varit i vanligt
älsk-värdt lynne, skulle han genast sprungit trappa
upp och trappa ned, hela huset igenom, tills
han skaffat reda på någon jungfru, som åter
i sin tur skaffat reda på en pall. Men nu
ansåg sig baronen hafva tillräcklig anledning att
icke öfverflöda med sin artighet, hvarföre han
denna gången inskränkte sig till att endast hålla
med henne derom, att värdshus voro tråkiga.
Annorlunda gjorde Georg. Utan ett
ögonblicks besinning ryckte han till sig tvänne af
soffans lösa dynor och lade dessa med så
mycket naturligt behag framför Elviras fötter, att
hon belönade hans uppmärksamhet med ett
småleende, som vida öfvervägde tacksägelsen.
Baron Henning bet sig i läppen. Och gud
vet hur det kom sig, att han just i dag för
första gången såg att Vendela var en rätt söt
flicka. Hon utmärkte sig åtminstone icke för
kapriser.
Han satte sig bredvid den af honom eljest
8å ofta förbisedda snälla Vendela. Och Vendela
var för god att nu, då hon såg hur det stod
till med Hennings sinnesförfattning, i sin tur
förbise honom.
Tacksam för denna grannlageuhet (kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
