Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också i det hemliga hoppet att göra Elvira
svartsjuk), låtsade han under nära en halftimmas
tid icke se bortåt soffan, men såg ändå mer
än han ville. Der hade den dristige sjögasten
intagit en stol alldeles invid Elviras sida och
talade så ledigt som om han, i stället för att
vara uppfödd bland tjära och dref, i all sin
tid vandrat på salongsmattor. Och hvarom
talade han? Jo, just om ett sådant ämne,
hvil-ket kunde göra honom intressant, emedan han
der kunde inlägga all den värma, som han
troligtvis icke kunnat ge åt något annat än
detta och sjölifvet. Han talade om hur varmt
han älskade sin far och beskref sin aflidna
mor, hvars bild han ännu alltid tyckte sig se
i drömmen, liksom han såg den i minnet. Och
för allt detta, som väl icke-var något annat
än hvad en hvar kunnat meddela, om man
trott att det så skulle slå an, hade ju Elvira
blickar så uppmuntrande att, ifall intet af brott
komme emellan, han troligen skulle fortsätta
ända till aftonen.
Det var för Henning skärande, pinande
att se detta. Det var en förtrolighet liksom
fallen från skyarne, så olika den, som hon
visade honom. Den bjerta skilnaden ville också
med våld öppna Hennings ögon och visa
honom den förvillelse, som hans egenkärlek så
länge lyckats vidmakthålla. Men Henning ville
icke blifva befriad från sin blindhet och fann
derför rådligt att genom något påhitt väcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
