Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra satt vid spelbordet. Och kapten Broscher,
allt mer och mer upprymd, ju längre det led
på aftonen, sågs slutligen sjelf vandra omkring
med bålen, efterföljd af Stormbom med
glasen, för att uppmana gästerna och tillse att
ingen finge skolka undan.
Dansen begynte på nytt.
Georg förde Elvira i valsens hvirfvel, allt
mer och mer berusad. Den valsen höll på att
aldrig taga slut.
“Vi måste hvila!“
“Nej, nej!“ bad han i half yrsel, tills han,
i förbifarten af en mer upplyst plats, såg
Elvira blekna. Då förde han henne hastigt till
en af de dunklare delarne och sköt en
fäll-stol intill relingen. “Förlåt, förlåt!“ sade han
sakta och ilade in i tältet efter hennes schal,
den han skyddande svepte omkring henne.
Elvira lutade sig öfver bastingeringen.
Georg stod bredvid. Hon betraktade de lysande
gnistor, som uppkommo, då strömmen dref
vattnet mot ankartåget. Han betraktade blott
henne., blodet brann allt hetare. Fannys bild
med de ljusa lockarne och de blå,
förtroendefulla ögonen sjönk allt mer och mer tillbaka,
och moderns varma varningar för frestelsens
stunder och för vådan att lemna sig under de
brusande passionernas välde susade ohörda
förbi. Georg skulle i denna stund icke hafva
sett henne, ens om hon stått framför honom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
