Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyn, ty hela hans varelse låg bunden under
en stark förtrollning.
“Har fröken Elvira skänkt en tanke på
den bön jag framställde?“ Och Georg böjde sig
djupt ned för att uppfånga hennes svar. Han
var numera icke alls angelägen om att alla
skulle höra det.
“Jag har talt med min far.“
“Och han...“
“ . .. har hänskjutit frågan tillbaka till mig.u
Nu uppstod några ögonblicks tystnad. För
intet pris skulle det varit Georg möjligt att
fråga hvad beslut Elvira tagit. Han darrade
för den vigt, som blifvit fästad vid hans bön,
och bäfvade för det ögonblick, då hon
kanhända, ja troligen, skulle förolämpas genom
underrättelsen att hon ej ensam skulle gifva
briggen namn.
Elvira fördrog ej längre den tryckande
vältaligheten i denna tystnad. Hon bröt den,
dock icke utan en lätt förvirring. “Om jag
visste att namnet Elvira skulle gifva lycka åt
kapten Letslers brigg, så ville jag icke neka,
emedan herr kaptenen ändå långt förut
beslutat att taga detta namn, men det skulle djupt
smärta mig, om briggen komme att segla
olyckligt efter sin namnförändring.“
“Fartygets lycka och olycka står i Guds
hand, men min sträfvan, nådigaste fröken, skall
alltid vara att med heder försvara de plankor,
som bära“ — (här gjorde Georg ett uppehåll:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
