Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle, vågade han, ja, han måste! Och nästan
med en rysning hastade han att afsluta) —
“tvänne för mig så dyrbara namn!“
“Tvänne?“ eftersade Elvira och såg upp
med en blick, lik blixten då den, farande ur
kolsvart natt, slår ned i kronan på ett ungt
starkt träd och antänder det.
Georg hade aldrig förut känt makten af
en sådan blick, men verkan var ofelbar. För
hans syn tycktes hela fartyget uppflamma i klara
lågor, och endast Elviras gestalt stod tydlig
framför honom.
“Kapten Letsler fullbordade icke
meningen!“ sade hon med återvunnen fattning... “Är
det en mors eller en systers namn, med
hvil-ket mitt får den äran^att förenas?“
På randen af afgrunden stod frestelsen och
vinkade åt Georg: “Ännu kan hon blidkas, ännu
— Elvira Nicoline!“ Men innan den hastigt
uppfarande lögnen flutit öfver hans läppar (och
vi måste säga att det var ovisst huruvida den
någonsin skulle hafva gjort det), snuddade
någonting förbi honom, och Kom, som sprungit
att uppsöka sin herre, lade bägge framtassarne
på relingen just emellan Georg och Elvira.
En känsla af bittert samvetsagg for genom
Georgs hjerta
“Är denna vackra hund kapten Letslers?“
Och Elviras hand smekte Koms hufvud.
“Ja,“ svarade Georg brådstörtande, i det
han häftigt klappade hunden, “den är min, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
