Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han är en gåfva, ett minne af en ungdomsvän,
hvars namn jag önskar äfven måtte gifva lycka
åt briggen Elvira Kornelia!“
Platsen, på hvilken de befunno sig, var,
såsom redan blifvit nämdt, dunkelt upplyst, men
dock ej tillräckligt mörk för att dölja de
blodröda flammor, som strömmade öfver Elviras
kind. Med lätt betoning, men med isande lugn
sade hon: “Konelia är ett namn nästan för
vackert att förenas med Elvira — och skall
väl kapten Letslers fästmö tåla att se sitt namn
bredvid en annans?“
“Jag har ännu ingen fastmö!“ svarade
Georg, och det var med en outsägligt
blandning af sällhet och pina som han uttalade denna
halfva sanning. Hans blickar sökte åter Elviras:
han kunde ej mera umbära deras värma. Men
han sökte dem förgäfves.
Nu kom Vendela, som nyss slutat dansen,
bort till dem. Elvira steg upp, tog hennes arm
och gick ned i toalettrummen.
Bäfvande af oro betraktade Vendela
förändringen på Elviras ansigte.
“Hur är det? Mår du illa eller är du
ledsen öfver att baron Henning så oförmodadt reste
till staden?“
Elvira höjde axlarne på ett sätt, som
visade att baronen icke utgjorde föremålet för
hennes tankar.
Dröjande tilläde Vendela: “Du kan väl
ändå icke gilla den hämd, kapten Letsler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
