Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jo, då skulle jag velat se honom!“ Ett
halft föraktligt leende krusade Elviras läppar.
“Huru, elak! Men om du också aldrig så
gerna velat skratta i början, skulle du ändå
liksom jag blifvit litet hjertängslig, då du hört
honom med dämpad röst ropa: “Fira ned fatet!“
Olyckligtvis kom i detsamma kapten Broscher
och flera andra herrar ur tältet, och då blef
det en skrattsalva, som visst icke minskades,
när äfven flera fruntimmer kommo fram. Midt
under löjet svor gamle Broscher till på sitt eget
grofva sätt och ropade åt matroserna: ’Era
åsnor, hur kunde ni ta baronen för ett krus
punsch!’ Och derpå, så fort Henning komned,
bad han honom på allt möjligt sätt om ursäkt
för sitt folks drumlighet. Baronen svarade med
sin vanliga artighet, att det helt och hållet var
hans eget fel. Men så snart han kunde, smög
han sig bort, och den som kände honom och
för öfrigt sett den blick, som han kastade på
kapten Letsler, kunde lätt begripa hvad som
föregick inom honom ... Nå, du tiger ännu —
var det icke ett dåligt spratt?“
“Det kan jag just icke säga! Baronens
uppförande vid embarkeringen var så
opassande, att hämden kan anses lindrig, ifall det
ens var någon och icke blott rent af en
händelse.“ .
“Vacker händelse ... Men, musiken blåser
upp: jag måste ut! Dansar ej du den här
ka-driljen?“ • • ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
