Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag mins icke — men jag ber dig, gå
innan någon söker dig!“
Vendela försvann.
Nog mindes Elvira, att Georg fått löfte
äfven om denna dans, men hon ville hafva glömt
det: hon ville, i trots af hans sista yttrande,
hafva glömt att dessa fjorton dagar någonsin
funnits till... Först begära hennes namn —
och sedan långt derefter underrätta henne att
detta namn var ärnadt till bihang åt ett annat!
Och hvilket annat? “Det tillhörde icke en
fästmö, men en ungdoms-vän... Åh, en
ungdomsvän blir lätt förvandlad till... nej, det kan icke
vara så! Hans blickar, hans ord, hans rörelser,
allt motsäger det.“
Flera damer trädde in i toaletten. Elvira,
längtande att vara ensam, gick ut i salongen,
som för ögonblicket var tom.
Det sjöd varmt genom hennes ådror: hjertat
flög med oroliga slag. Hvad var det då m§r
än en bekantskap af detta flyktiga slag, som
man gör tusen under lifvet! Häremot
uppreste sig dock någonting inom henne.. det var ej
så: ett band fans redan emellan dem.
Hennes fars obegripliga deltagande för denne unge
man, hans likhet med porträttet, tant Rezias
berättelse, de gamla tornkamrarne och gubben
Ignelius’ ord: “Fröken kan väl ge honom ett
vänligt ord!“ allt sammanflöt i Elviras tankar
och bildade gemensamt en makt, hvilken
mäktigt stärkte de känslor, som hon nu fann hafva
Entlingen. II. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
