Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
natt. Men nu, i hela sin ungdomsstyrka
stegrad af hoppet om en lycklig utgång,
sträfva-de Georg med sin kära börda mot stranden.
Vågorna hvälfde och rullade öfver honom,
under honom, omkring honom, och han var
nära att sjelf med uttömda krafter och utan
sans ge allt i döden förloradt, då en
himmels-hög störtsjö kastade honom flera famnar upp
i sandbäddarne på land....
Flera minuter låg han domnad. Men då
kände han en varm andedrägt öfver sitt
an-sigte. Han öppnade ögonen och såg sin trogne
hund stående bredvid sig. Kom hade simmat
efter sin husbonde, och sedan han nosat på
honom och krafsat honom vaken, tillkännagaf
han sin förtjusning genom höga glädjesprång.
Det första Georg företog sig, så snart hans
återvändande krafter tilläto honom att
företaga något, var att med en ifver, som
bortvände hvarje tanke från hans egna
belägenhet, söka återkalla gubben Stormboms
lifs-andar. Men de fullkomligt stelnade lemmarne
påtvingade honom slutligen den förfärligt bittra
vissheten, att den redlige och vördade vän,
som han så länge egnat en sons kärlek, nu
sett sin sista önskan uppfylld: att få dö i
haf-vet. Aningarne hade således icke bedragit
honom: på sin bröllopsdag hade han gått att
återförenas med sin så djupt, så innerligt
saknade Rebecka.
I stum smärta stod Georg lutad öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
