Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamle flaggskepparens lik. Hade då denna
röst verkligen tystnat för alltid, denna röst,
hvars vexlande toner i så mången berättelse
fägnat honom bådé såsom yngling och man?
Voro de för evigt slutna, dessa ögon, som nyss
så hjertevarmt lett emot honom? Ja — de
voro stumma, dessa läppar, de voro slutna,
dessa ögon. Och endast minnet, det klagande
minnet, af hans andre fader återstod.
Ofverväldigad ai ungdomlig förtviflan,
gjorde Georg än en gång alla möjliga försök att
upptäcka om ej minsta gnista lif fans qvar.
Men dessa försök kunde ej skänka honom en
sekunds hopp. Då blef honom sorgen för
mäktig: stora tårar, sällsynta på den raske
sjömannens kind, föllo på Stormboms bleka panna:
de voro äkta, dessa perlor, och varma som
den sonliga saknaden.
Men sjömannens nödtvungna vana att
rastlöst vända sin omtänksamhet från mål till mål
tillåter icke känslan att länge göra sig
gällande, ehuru den kanhända just hos honom
glöder varmare än hos andra. Georg kom
således snart till besinning och tanke på sin
närvarande förskräckliga belägenhet, hvartill
väl äfven bidrog det starka begäret att söka
fånga de falska fyr-tändarne, äfvensom den
omständigheten att han i en kall och stormig
oktobernatt befann sig genomvåt och började
känna starka frosskakningar.
Hastigt, men varligt, liksom den liflöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
