Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven vid full dager kunde vara undangömd.
Här sökte sig Georg ett nytt skygd.
Afståndet var numera för stort att han
skulle kunna höra hvad de talade. Men på
deras lifliga åtbörder och pekandet utåt sjön
märkte han, att de upptäckt vraket och
förstod att Månsson befallde de bägge
handtlan-garne att springa öfver ön och ro omkring med
båten.
Under de yngre karlarnes frånvaro,
omkring en half timmas tid, gissade Georg af de
miner och tecken, som beledsagade Månssons
och Svarte-Jans samtal, att någon inbördes
strid dem emellan var å bane, men de
utskickades återkomst tycktes vända deras sinnen
till försonlighet.
Inom några ögonblick voro alla fyra i
farkosten, som raskt styrde mot briggen.
Hvilken syn för Georg, vid dagens första
ljusning, att se sin Elvira Kornelia ligga
redlös, domnad, i tung slummer lutad på sidan
mot sin vågiga bädd. Af hennes hvita skrud
fladdrade här och der en flik mellan det
förstörda tacklaget, men med mild hand hade
stormen och vågen strukit öfver de älskade
namn, som hon bar. Dessa sände nu mot
Georg sin helsning, som tycktes innebära det
tröstfulla hoppet, att så länge ife voro oskadda,
hade lyckan icke svikit honom på allvar: Elvira
Kornelia skulle nog resa sig på nytt.
Georg, som än en stund ville dröja med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
