Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Holmer under hjertslitande suckar såg
äfven vinfaten prydas med sitt eget och
beslagarens sigiller.
Lik en handfallen stackare följde han nu
till vinden.,
Men på en gång kände han liksom en fläkt
af lättnad, när han märkte det raseri och den
bedragna förhoppning* som tecknade sig på
Grans ansigte* då denne på löftet icke
upptäckte något misstänkt och ej fick reda på
inrättningarne i det falska golfvet. “Kommer
du-bara icke under fund med styckegodset,“
tänkte vår patron, “så må du, i alla djeflars
namn, fara af med det andra... den klicken
står jag!“ .
Men just som han börjat repa sig en smula,
hade jaktlöjtnanten för andra gången
undersökt tiljornas springor och lyckats få en att
ge vika — och härmed farväl med både Grans
missnöje och Holmers nyvaknade mod: den
enes förhoppning steg lika hastigt som den
andres föll, ty nu hade också jaktlöjtnantens
spårhundar visat förträffligheten af sitt
väderkorn och i andra ändan af loftet hittat det
rum, der patron Holmer trodde att garnet
ännu låg.
Men svårligen kan någon föreställa sig
Holmers och Grans ömsesidiga förvåning, då,
sedan alla rummen blifvit uppbrutna, icke ens
så mycket som en klut fans i någotdera.
"Djefv ., fördömme en sådan illfundigbet!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
