Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbrast jaktlöjtnanten och sparkade de lösa
bräderna till höger och venster. “Men vänta,
vänta, jag skall icke lemna minsta fläck i
huset, icke ens mamsells sängkammare, nej icke
ens hennes egen säng, utan undersökning!“
Och i raseri störtade han utför trapporna,
åtföljd af sina handtlangare.
“Huru begriper jag detta?“ mumlade
Hol-mer, gnuggande händerna af förnöjelse. “Det
är Fanny, stackars liten, som i trots af min
fördömda envishet räddat godset... Men, herre
min gud, hvart kan hon ha fört det? Kanske
en del till sitt eget rum, som hon trott att
den hunden skulle af grannlagenhet skona —
jo, vackert gör han!“ Och så fort Holmer
hann, stultade han efter till sin dotters
kammare, der han hörde en temligen högljudd
dispyt. Ty Fanny, helt och hållet oförberedd
på detta intrång, ville icke §erna underkasta
sig löjtnantens godtycke.
Hon nödgades emellertid gifva vika, ty nu
var Ture Gran i utöfning af sin
embetsmanna-makt, och hennes motstånd hade endast styrkt
honom i den öfvertygelsen att han här skulle
finna det dyrbaraste godset förvaradt.
Ledd af denna förhoppning, och med hela
begäret att få hämnas på Fanny, for han fram
på ett sätt, som vittnade att den bildning och
finhet, som han i allmänhet ville låta påskina,
icke var annat än den grofva fernissan öfver
ett i grunden rått sinne, och det rättfärdigade hän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
