Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i stor skala, då han äfven här fann sin
förhoppning gäckad .................
Den märkliga Visitationen var ändtligen
slutad.
Men den vilda hämdlystnad, som lågade i ’
jaktlöjtnantens ögon, då han lemnade Strand,
öfvertygade både far och dotter, vida mer än
det ohöfliga bemötandet, att de nu egde en
fiende, hvilken icke skulle lemna något medel
oförsökt att låta dem känna följderna af denna
dag. ‘
“Min store gud,“ utbrast Holmer, då han
vid tulljaktens aftågande utmattad nedsjönk i
en stol, “hvarför sade du mig ej, barn, att du
räddat det dyrbaraste? Jag hade då sluppit
att komma i detta fördömda tillstånd, som nära
nog gjort mig tokig?“
“Förlåt, pappa, att jag icke gaf pappa
denna tröst, som nu är så mycket välkomnare!
Men jag hade två skäl till min tystnad: först
och främst fruktade jag att, om pappa sjelf
vetat det förnämsta vara i säkerhet, pappas
ansigte kunnat uttrycka någon triumf, som då
genast för jaktlöjtnanten förrådt att pappa ej
fruktade honom, hvilket velat säga detsamma
som: ’Jag har mitt på det torra!’och som Gran
sett det, skulle han bestämdt hafva vetat att
vi dolt godset annorstädes än i huset. Nu
deremot, då han märkt pappas ångest, kan han
icke förstå annat än att den gällt det förlo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
