Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och klokast i att följa den säkraste af alla
kompasser: samvetet.“
“Det vill säga,“ inföll Georg, “att herr
kommendörkaptenen önskar mig lycklig resa?“
“Det gör jag, min gosse! Ty i detta ditt
eget yttrande ligger ju ett klart vittnesbörd
om hvad ditt samvete bjuder ... Bes hem,
stadfästa eller upplös din förbindelse (hvilketdera
som för din och hennes lycka är det bästa),
men låt det komma till ett afgörande beslut,
så vida du vill att jag allt framgent skall anse
dig för en man med grundsatser och aktning
för sig sjelf!“
Allt starkare blossade blodet på Georgs
kinder. “Jag reser ännu i morgon!“
“Jag lyckönskar dig att hafva vunnit detta
välde öfver dig sjelf!“ var kommendörkaptenens
svar, i det han lemnade rummet.
Fördjupad i tankar öfver den vändning,
saken tagit, qvarstod Georg vid fönstret,
ritande på den dimmiga rutan ömsom Fannys och
^ Elviras namn.
Medan han inom sig suckade: “Kanske
ser jag Elvira i dag för sista gången, ty blir
det allvar af med Fanny, då vågar jag aldrig,
aldrig mera återse henne!“, nalkades just hon,
från hvilken han ville fly, och frågade i sin
vanliga vänskapliga ton hvad som upptog
kapten Letslers tankar.
“Min hemresa!“ svarade Georg.
“Kapten Letslers hemresa?“ Underrättel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
